Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mondän tidningsredaktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 EN MONDÄN TIDNINGSREDAKTÖR.
221
Meyer i ett beklagande att »affären» aldrig kan bli riktigt slut,
ty kassationsdomstolen har, säga båda herrarna, endast genom
en falsk tolkning av artikel 445 kunnat kassera domen. Saken
borde ännu en gång ha hänskjutits till ny krigsrätt.
Det finnes vissa förhållanden, då det användes en så uppenbar
orätt, då man ljuger och förtiger sanningen så hänsynslöst och
ihärdigt, att endast en djävulsk förhärdelse i det onda kan vara
förklaringen. En blick i dessa avgrunder framkallar, utom den
etiska, också en sorts intellektuell vämjelse, vare sig man råkar
på detta stoltserande i lögnen i en Strindbergs författarskap
eller i ett franskt försök att krångla sig ifrån de enklare
sanningarna i Dreyfusaffären. Att hela denna rättssak begagnats som
antimilitaristiskt vapen av försvarsnihilister och lagfiender, vilka
använt sig av den serie brott, som begåtts i »affären», för att
söka skada den franska hären, det vet var och en som något
sysslat med detta rättsfall, som i åratal oroat den franska
folksjälen. Men man får ej glömma, att dä kassationsdomstolen för
andra gången i juli 1906 kasserade krigsrättsdomen över Dreyfus,
som första gång fällts 1894, visserligen olagligt, men i god tro,
den nu hade att kassera den i sept. 1899 fällda krigsrättsdomen,
som avkunnats mot bättre vetande, och att man lika litet inskridit
mot de brottsliga militära domarna i Rennes som mot
upphovsmannen till hela denna serie olagligheter, general Mercier, vilken
av sitt lands högsta domstol utpekats som menedare.
Det är naturligtvis intet ont i att övergå från judendom till
kristendom — det gjorde, som bekant Saulus — men kanske
skedde detta efter djupare själsstrider än vad fallet var med den
förbindlige redaktören för Le Gaulois. Döck därom veta vi
intet. Att en antisemitisk läggning däremot är mindre klädsam
för den elegante neofyten och konvertiten kan man väl komma
överens om. Nu är det naturligtvis så, att mycket av den fina
världens antisemitism ej är så allvarligt menad, och ofta
utmynnar allt tal om massmord på judar, som förts vid kaffet och
cigarren, helt enkelt i att en ung judisk millionär placeras ej på
sträckbänk, som först föreslogs, utan med pappas och mammas
tillåtelse i deras högadliga dotters rokokosäng, och man ryser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
