Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskföraktet i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naiva folkliga ytlighet. Om sedan den förnäma, rika,
distingerade och vackra damen till på köpet har takt, så beundras hon
ytterligare av alla, från och med värden till och med husan,
som passar upp.
Hur är det nu, då de höga damerna Gallia, Britannia, Italia
och Germania och även »moder Ryssland» äro tillsammans?
Säger icke själva namnets klang oss alla icke-tyskar — och den
eleganta damen av blandras Austria tycker nog på samma
sätt —, att den fetlagda borgerliga Germania, nyligen alltför
ödmjuk — hennes anor som nationalstat äro blott 44 år gamla
— nu alltför grötmyndig, alldeles säkert i sitt umgänge med de
andra ofta saknar den viktigaste egenskapen för att utan
obehag kunna umgås, nämligen takt. Men att sakna takt är just
den egenskap, som enligt Anatole France är det som Skriften
menar med »synden som aldrig kan förlåtas».
Från urtiden har man med misstro betraktat det främmande
folket. Då främlingen trädde in i grottan, tältet eller stugan,
höll man sig på sin vakt och undrade, om han ville slå ihjäl eller
tacksamt slå sig ned vid elden. Särskilt värde satte man på
att han var taktfull och ej oombedd klev in, ej för glupskt grep
efter födan, att han visste sin plats och ej stannade för länge,
samt att, om han slog sig ned på allvar i trakten, han ej skulle
i dubbel mening klå urinvånarna.
Främst judar och tyskar ha haft tendenser att exploatera,
och tyskföraktet har stora likheter med den föga tilltalande
antisemitismen. Särskilt hos ett ekonomiskt så obegåvat folk som
svenskarna blev man redan på 1300-talet led på att skinnas och
i vidrigaste fall också ihjälsågas med träsåg av energiska tyskar.
Under senare tider har den tyska energien i vårt land endast
varit ekonomisk, men så pass stark, att vi underlägsna svenskar
hämnat oss i de två hånfulla populära frågorna: »Är han tysk jude
eller bara tysk?» menandes, att detta är så gott som en jude,
eller »Vad gör inte tysken för pengar?» i den meningen, att en
fin och ridderlig person icke nedlåter sig att göra nästan vad
som helst för att förtjäna en slant. Och denna känsla, så farlig
för ett lands ekonomiska uppsving, vare sig den finnes hos en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
