Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo Tolstojs självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
LEO TOLSTOJS SJÄLVBIOGRAFI.
Tolstoj förkroppsligar Ryssland, liksom Björnson uttrycker
Norges väsende. Bägge äro profeter, som predika utan hänsyn
till diplomati och polis, men vilka också hava förmånen av
någon sorts andlig exterritorialitet som »makternas» ministres
plé-nipotentiaires, vilket ej hindrar att både »maalstraevere» och »sant
ryska män» kunna kasta stenar, och att åtminstone vissa
lärjungar till den profet, varom här är fråga, kastas i fängelse både
i Ryssland och i andra land.
Emellertid är det ofantligt mycket intressantare att höra om
hur Tolstoj är beskaffad, vad han tänker och vad han tar sig
för, än att göra bekantskap med flera dussin av de muschiker,
vilka något inkonsekvent av den store jämlikhetsaposteln anses
samt- och synnerligen vara ej bara lika utan honom överlägsna
både i världsuppfattningens djup och i rena seder. Sinnet för
det historiska, för det personliga, för det äkta är i våra dagar
ovanligt starkt utvecklat. Tolstoj må aldrig så mycket
underkänna det historiska och det personligas roll i historien, han är
i alla fall redan själv en historisk person, och vad äktheten
beträffar finnas väl — för att endast beröra en sida — blott
mycket få som i samma grad äro äkta ryssar och ha sitt folks
behov av att »löbe Linen ud», att vara oresonligt misstänksamma
mot hederligt folk av överklass och känna en sådan bottenlös
sympati för alla sorters brottslingar, cl. v. s. dem som äro i
mindre goda ekonomiska omständigheter.
Alla litterärt, religiöst eller folkpsykologiskt intresserade böra
läsa Birukofs Tolstojbiografi, en bok vars fel är det mest
ursäktliga av alla, utgivarens nästan evangeliska ödmjukhet
gentemot mästaren, vilkens minsta ord och gest betraktas med
samma vördnad, som Boswell visar för sin idol i den ryktbara
Samuel Johnson-biografien. Men också detta sympatiska fel
mildras därigenom, att läsaren, så ofta tillfälle gives, får Tolstojs
egna ord i brev och anteckningar. — Man kommer vid läsningen
att tänka på huru mäktigt en stor författares stämma ljuder, huru
han i bokstavlig mening blir sitt folks röst.
Tyst, omätligt och okänt låg Ryssland under århundraden.
Man hörde om ryska knutpiskor, man skrattade åt de långskäg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
