Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30o
JEAN-CHRISTOPHE. 318
Det finnes ej ett ord för mycket i detta den ädla europeiska
och svenska författarinnans omdöme, och det är just hennes
»livstro» och även kanske något av hennes egen svaga tro på
det statliga, som utmärker den store franske författaren. Och
liksom André Beaunier kallat den eklektiske Rolland för >~>Don
Juan des idées», så skulle man kunna kalla hans svenska
beundra-rinna för "Dona Juanita des idées».
Ja, men boken är inte litterär, heter det. Det är kanske inte
heller Apostlagärningarna, men nog är det till exempel svårt
att förneka, att samtalet mellan Jesus och Petrus och den
sena-res skamsna, ur själens djup framsprungna ord till den han så
nyligen förrått: »Herre, du vet allting, du vet att jag älskar dig»
uppväger även för de icke troende det mest litterära arbetes
formulering. Denna enkelhetens och sanningens verkningsfullhet
är utmärkande för Rolland.
Den första delen av Jean-Christophe, L’Aube, utkom i Paris
1904 och den sista, La nouvelle journée, 1912. Detta ofantliga
arbete behandlar ett människoliv, och, skulle man kunna säga,
liksom Wagners Rhenguldet börjar på en utdragen ton —
begynnelsens kaos — så får man i Jean-Christophe vara med om
den stund, då barnasjälen, vaggad av Väter Rheins vågor,
dyker upp ur dunklet, ända tills den åldrige mästaren efter arbete
och mödor, ja till och med brott av den sort som han mest
ogärna ville begå, renad genom kamp och kärlek, åter ingår i
det dunkla bruset och mörkret men med en panteistisk känsla
av ödmjukhet och vördnadsfylld glädje över livets och alltets
rikedom.
Sådana germaner, som beundra och känna till franska
författare, förvånas över hur sällan dessa intelligenta fransmän låta en
få se några om djupare uppfattning vittnande fördelaktiga eller
ofördelaktiga omdömen om tyskarna. Ett par ord om Henri
Heine, le jeune IVertker, les contes dHojfmann, »les géants roux»
och les Gretchens aux tresse blondes äro de uttryck, som bruka
tuggas om och om. Sällan, ytterst sällan får man läsa något
så träffande och kvickt som Taines beskrivning på tyskarna i
hans lustiga och betydande bok »Vie et opinions de Monsieur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
