Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN-CHRISTOPHE.
307
sporren några slag av sä allvarlig art, att han måste fly till
Frankrike. Denna fjärde del, La révolte, kunde liksom Die
Räuber, haft mottot In tyrannos. Här angriper Jean-Christophe
med ungdomens häftighet och orättvisa både verkliga och
överdrivna missförhållanden, både stora och små musikaliska
föregångare. Denna del mottogs med mycket gillande i Paris, men
så blev man i stället litet tyst och undersam i Frankrike, då
den femte delen, La foire sur la place, kom med en alldeles lugn
men fullkomligt mördande kritik över det Paris, som
främlingarna oftast och, det bör kanske tilläggas, många parisare
uteslutande få se. Och han hade profeternas gamla vanliga smak
för att säga just det man helst inte vill låtsas om.
Jean-Christophe har en litet oredig kronologi, som stör den
uppmärksamme läsaren. De parisare han skildrar bo i 1908
års Paris. Hur kan då ynglingen, som får göra bekantskap med
dessa, hinna bli en åldring 1912? Någon har sagt och med
skäl anmärkt, att en ung fattig tysk ej kan se Paris, såsom
Jean-Christophe under Romain Rollands alltför ypperliga ciceronskap
gjorde det. Marknadslarmet på gatan har han kunnat höra, och
med tysk energi lärde han sig snart att läsa dessa mutade
»absolut oberoende» tidningar och begripa hur skamlöst —
kanske något skamlösare än på andra ställen — man köpslår om
heder och ära.
Många, som ej känna närmare till Paris, tro, särskilt om man
är german och allra helst om man är sydlig granne till
lapparna, att det ligger någon sorts litterär överdrift i den
ständiga frågan "Ou est la femmer» då det gäller denna stad. Rolland
skriver om kvinnans ställning i Paris: »Hon upptog ett
vansinnigt, omåttligt utrymme. Det var ej nog för henne att vara
mannens följeslagerska. Det var till och med ej nog för henne
att bli hans like. Hennes nöje måste vara första lagbudet, för
henne som för mannen . . . Det evigt kvinnliga har för de
bästa alltid utövat ett höjande inflytande, men för vanliga män
och trötta tidevarv finnes det, har någon sagt, en annan sorts
kvinnlighet minst lika evig och som drar dem ned. Den sorten
var den parisiska tankens behärskare och republikens konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
