Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN-CHRISTOPHE.
309
till dem, vilka ha så och så många franska anor Duval och
Durand i rätt nedstigande led. De utländska elementen förgifta
Frankrike, heter det. Ett faktum är också, att en hel del av
de bästa fransmännen, konservativa eller radikala, de med den
ömtåligaste hederskänslan inom alla klasser utom arbetare och
bönder, ha en lust att leva för sig själva, sörjande över att allt
går på tok. Intet drag förefaller mig så oroande för landet
Frankrike som detta. Alltså de, som borde sätta sig i spetsen
och taga ansvaret, de finna det vara särskilt lämpligt att
kritiskt draga sig ’’■dans la rnaison». Denna en gammal kulturs
viljebrist och tysta förakt för det larmande, smutsiga livet har
Rolland skildrat i dessa olika nyanser. De arbeta, de spara, de
förstå, de vämjas, dessa fransmän, som leva för sig själva, och
de misströsta. Romain Rolland vill framhålla den kraft de ha,
det salt de utgöra i samhället, men tyckes själv anse deras
tillbakadragna ställning farlig för den allmänna sundheten.
Också över själva familjelivet ligger något ängsligt, något av
gammalfolks oro. Det är detta Rolland framhåller, då han säger:
»Christophe märkte hur familjekänslan, så djup i Frankrike men
så kvävande, så sjuklig, tyngde dessa stackars människor. Och
den är så mycket mer tryckande, som dessa franska familjer äro
så små, far och mor, ett eller två barn, knappast en farbror
eller tant då och då. Ömtålig, ängslig, sysslande med sig själv,
som en girig vaktar sitt guld.»
I denna bok, där Rolland skildrar ett musikaliskt geni av tysk
härkomst, har han velat ge snillets psykologi och framställa
sin hjälte full av överströmmande livslust, kanske som
författaren själv skulle önska vara. I den vän av sällsynt och dyrbart
slag Jean-Christophe får i den unge fransmannen Olivier
Jean-nin tecknar sig kanske författaren som han delvis känner sig
vara själv.
Romain Rolland yttrar sig pä mänga ställen i sin bok, bäde
då handlingen är förlagd till Tyskland och till Frankrike, om
judarna, och han gör det utan hätskhet men också utan ängslan
för att anmärka på de judiska felen, en ängslan som hos finare
andar framkallats av antisemitismens orättvisor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
