- Project Runeberg -  Folklynnen /
354

(1920) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

kvinnolynnen.

finaste hos borgerligheten? Vi andra, som icke ha denna sida
lika utvecklad som danskarna, förstå åtminstone, vilken innerligt
tilltalande sida av kvinnligheten som kommer fram i detta.
Det är att i livet skapa omkring sig och omgivningen den
guldton, vilken som en själisk atmosfär på Rembrandts tavlor ger
glans och värme åt det mest oansenliga. Men det är kanske
mera på solskenet än på ljusdunklet man kommer att tänka, då
det gäller danskor. Ljusare i hyn och lingulare i håret än
svenskor i allmänhet äro, och under de senare decennierna
åtminstone skrattande och vänliga och icke rädda för herrar, vilka
ofta ha mera skäl att vara rädda för dem. En dansk konstnär
sade en gång till mig: »Vi Danske ville a t den unge Piges
Kjarlighed skal vare glad? Och för den intresserade
utomstående betraktaren ser det ut, som han i ett stort antal fall
skulle få sin önskan uppfylld.

En mycket behaglig egenskap hos danskan är att hon är
trevlig i alla åldrar och med alla världsåskådningar. Mycket torde
detta komma därav, att hon är mera intresserad för intelligens
än på de flesta andra ställen. Hon är dessutom mycket ofta
glad. En inre-missions-danska är säkert oftare full i skratt än en
norska eller svenska av samma religiösa uppfattning. Danskan
har en okvinnlig egenskap, men den skall hon ej vara ledsen
för. Hon har sinne för humor. I allmänhet få väl de flesta
svenskar oftast och rätt ytligt lära känna danskan — och en
sort, varietésångerskan. Och det är alldeles märkvärdigt, vad
dessa mer eller mindre melodiskt kvittrande sångfåglar ha för
ett naturligt kvinnligt drag. Man märker på deras säkerhet och
brist på råhet, att de tillhöra ett land, där männen äro vänliga
och förstående, och där varken last eller dygd fått det iskalla
och hårda, som framkallar den vidrigaste av alla mänskliga
egenskaper, inhumaniteten.

Ha danskorna intet fel? Jo, de äro i allmänhet ej bra klädda,
men det gör ingenting, för de äro alltid så hjärtligt belåtna med
sina toaletter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 10:04:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foly/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free