Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
374 KVINNOLYNNEN.
hon undertrycker icke yttringarna av sin livslust, och det är en
förtjänst, men ej heller uttrycken för sin förargelse, och det kan
vara mindre trevligt.
Vi äro, vi två nationer på halvön, inga kvinnliga folk. Också
våra kvinnor ha verksamhetslust utåt, ej bara en kvinnlig önskan
att lindra smärtor utan också en manlig att motarbeta
orättvisor. Ett ofta förekommande ord i kvinnosaks-kretsar är, att
männen betrakta kvinnorna som »odalisker» och, skulle man
kanske kunna tillägga, se på kvinnosaks-kvinnorna som på basilisker.
Vad skulle statsråd, lektorer och materialprovare tycka om att
alltid av kvinnorna betraktas ur Adonis-synpunkten? Alldeles
riktigt. Men under det att »en herre är vacker, så snart han är
ett hår bättre än hin», så ställa vi med skäl något större krav
på damerna i estetiskt avseende. Kvinnan har emellertid rätt
att först få vara människa och gör riktigt i att själv fordra
detta. Vid tjuguårs-åldern tränga sig vissa saker i förgrunden,
som sedan få medtävlare och slutligen träda i bakgrunden. Det
gäller både män och kvinnor. Kvinnans ställning förändras, man
får hoppas till hennes fördel. I allmänhet är det väl med
förändringarna i hennes ställning detsamma som då det gäller alla
människor, d. v. s. att lyckovinsten blir plus minus noll. Ha
vi någon anledning att tro, att Erik Prästhatare var olyckligare
än Håkon VII eller att Sophie Kovalevski, då hon föreläste vid
Stockholms högskola, var lyckligare än Hypatia, som ledde
undervisningen i Alexandria.
Yttre förhållanden, industrialism, kapitalism och vad det allt
är, tvinga kvinnan att taga platser, heter det. Det tycks
visserligen ej vara lika nödvändigt i de efterblivna länderna Frankrike
och England som i föregångsländerna Finland och Norge, men i
alla fall är det visst, att överallt tvingas kvinnorna, d. v. s.
överklasskvinnorna, ty de andra ha utan att bedja om det fått
mycket och klent betalat arbete utom hemmet, att söka sig platser
utomhus. Men hur olika betonade bli ej dessa
kvinnorörelser, beroende på folklynnet. Jämför man de arbetande
damerna i Milano och Barcelona å ena sidan med dem i Kristiania
och Chicago å den andra, så inser man, att även de »fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
