Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort detta, undantagandes norrmannen Henrik Ibsen, hvars
namn derfÖr här återfinnes tillsammans med och framför
namnet på sjelfva ämnet for föreliggande lilla afhandling.
Ja, mycket är i denna sak, på allvar och på lek, redan
både taladfc och skrifvet. Åtminstone den sinliga och den
fantastiska sidan hafva haft oräknelige aftecknare, lofsägare,
upptuktare, gycklare och uttolkare, allt efter olika, for dagen
gällande läror. Men i trots af, att i all synnerhet
skaldekonsten lemnat oss en rik profkarta på föreställningar rörande
vår ömmaste lifsfråga, så visar likväl en stor skalds
uppträdande i våra dagar skarpt och tydligt, att ännu sången
blott litet uträttat till frågans klargörande; att den ena
kontrahentens, qvinnans, kraf knappt ens kommit till tals i de
vackra qvädena; att vårt längst hunna medvetande om rätta
förhållandet mellan man och qvinna — frihetens, dagerns,
den sanna och medvetna hängifvenhetens, det hos så väl
qvin-nan som mannen sjelfansvariga samvetets — ej förr än nu
fått en sångare, som kunnat göra sig allmänt hörd.
En eller annan af hans samtida — efter min tanke George
Eliot — skulle kunna lofprisas för en rikare och jemnare
belyst framställning af det menskliga lifvet samt derfÖr kanske
återgifvande något mer af sanning.
Mgn äfven de i vissa hänseenden våldsamma
inskränkningarna hos Ibsen, äfven sjelfva lians »luckor» — om man
så vill kalla dem — hafva bidragit att göra honom så
allmänt uppmärksammad.
Denne mycket egendomlige skald, hvars meddelanden
nästan från början möttes af en nyfikenhet och ifver utan
mått, visar sig hafva fattat vårt hittills nådda skede af
mensk-lig sammanlefnad helt olika mot mängden, och äfven mycket
olikt våra äldre skalder.
Han återgifver det, hänsynslöst, ur sin egen synvinkel.
Han ser vissa ensidigt manliga egenskaper öfversvämma
verlden. Han egnar dem för ögonblick sin hyllning, så ofta
deras bärare, genom att kasta sig på något bestämdt samt
ihärdigt fullfölja sitt syfte, röja hjeltegryet. Men annars
jagar han desse sjelfkäre obarmhertigt, med spe, med
stickord och med skrämskott, hvar helst han ser deras flagg eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
