Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra vägar, på hvilka det förefaller nutidens menniskor som
kunde man känna sig mera viss, att föremålen ej skola lyckas
lista sig undan. Ty visshet är under alla omständigheter
önskningsmålet nu, äfven i skaldestycken. Vi äro en föga
troende publik. Idén må vara skaldens helgon eller valkyria,
för hvilken han vill gifva sitt hjerteblod. Gerna det. Men
lian må ej hålla tal till henne, såsom romaniske skalder förr
gjort, eller dricka skålar, såsom de nordiskes vana varit —
nej, om möjligt föra gudinnan sjelf från andra sidan väggen
helt tyst in i rummet, der han uppför sitt skuggspel för oss,
och först klappa i händerna som Delila, då hon ropade: »de
filistéer öfver dig!», när vi redan äro i hennes magt. Och
så gå de nyare till väga.
Man kan under långa mellantider betvifla möjligheten af
ännu en poesins lifständning i folken, men icke — såsom
nu — just medau hon pågår. Sjelfva smärtan är då hennes
borgen. Och en stridens, födelsens, gryningens tid har under
senaste årtionden uppgått äfven öfver Norden. Mycket olika är
stridssättet, mycket olika idé-förarnes vapenrustning mot förr.
Poesin nödgas t. ex. för närvarande gjuta nytt lif i, hvad en
gång hette »det prosaiska», för att med dess hjelp slå till
jorden åtskilligt, som — utöfver tiden — fått gå och gälla
för »det poetiska». Poesin nödgas öfver hufvud efter hvarje
ny sammandrabbning ändra något af siu senaste taktik, om
hon ej skall qväfvas i blotta former.
Vi ega lyckligtvis nu midt ibland oss krafter och vilja
till en sådan omskapning. När Memnon-stoden i Teer Gynt
med sina gåtfulla ljud vid soluppgången spörjer vemodigt
efter de sanne skalderna:
»Zevs, den alvidende,
Skabte dem stridende.
Visdoms-ugle!
Hvor sover mine fugle?» —
då känna åtminstone vi nordbor sådane bland dem, som icke
sofva, främst Peer Gynts egen skald, hvars genomträngande
ord i många år hindrat äfven oss andra att alldeles somna in
öfver frågan om vårt personliga förhållande till hvad skönt,
godt och sant är, han, sonen af det outslitua bonde-folket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
