Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skalden Ibsen åskådliggör i sina skådespel
missförhållandet’ mellan könen såsom den yttersta grund, hvartill vår egen
syn når i insigt om det oshönas härledning inom vårt slägte.
Oskönheten må i sjelfva verket hafva ännu aflägsnare
grunder. Och äfven sådana, äfven sjelfva oändlighetens frågor
manar han ju till lifs i sina verk, dock utan att på dem tro
sig kunna få oomtvistliga svar, hvilket han deremot tror om
denna fråga.
Hyser man nu — vare sig af enskild fallenhet eller
påverkad af sin omgifning — något slags orientaliskt
åskådningssätt i herörda ämne, så finner man den ibsenska
diktningen blott »upplösande» och »negativ», hvilket omdöme om
denna stora tidsföreteelse ju också blifvit nästan till ett
ordspråk i hvars och hvarannan mans mun. Utredningen här har
emellertid redan ledt till den motsatta åsigten, som visar
ifrågavarande skalds diktning vara i grunden mer enande och
positiv, än hvad öfver hufvud samtidens skaldeverksamhet är.
Och jag tror mig för min del nu hafva angifvit det
pålitliga och allmängiltiga skälet för detta mitt sätt att läsa
Ibsen. Att missförhållandet mellan könen är för oss
menni-skor oskönhetens synliga grund, är nemligen alldeles det
samma, som att för oss skönheten — förverkligandet af vårt
släg-tes idé — är mycket närmare, mycket naturligare,, mycket
möjligare, än man annars någonsin vågat tro. Men om en
sådan lifsåskådning kan åtminstone ej med rätta sägas: att
hon är i grund upplösande och negativ. Att hon upplöser
förkonstlingen, dermed är hon blott något för all natur enande.
Att hon negerar aktningsvärdheten i dåliga vanor, äfven om
dessa skulle vara mycket allmänna, dermed återbördar hon
blott något af den laggilla styrkan* åt allt det glömda och
försummade positiva. Och att hennes målsman utför hela detta
rensningsarbete med en hand, som ej darrar, ett ögonmått,
som ej tvekar, det är i längden en stor välgerning för alla,
enligt min öfvertygelse äfven för dem, som nu helst önskade
se verket omintetgjordt. Men att bibringa dem denna
öfvertygelse anser jag ej i förväg möjligt, och inskränker mig
der-för till att skrifva för de öfrigas räkning; de må vara få eller
många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
