Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill derför här anföra äfven något af slutorden, af
qvasi-försoningen, hvari Bernick företer så mycken klarhet
och värme, som öfver hufvud han är mägtig af.
»Bernick.
— — O, kom naermere — taettere omkring mig. Kom, Betty!
Kom, Olaf, min gut! O g du, Marta; — jeg har ikke set dig i alle
disse år, synes jeg.
Lona.
Nej, det tror jog gerne; jert samfund er et samfund af
pebersvend-sjaele; I ser ikke kvinden.»
»Bernick.
— — vi ha en lang og alvorlig arbejdsdag ivente; jeg mest. Men
lad den komme; slut jer blot taet om mig, I trofaste sanddru kvinder.
Det har jeg også laert i disse dage: det er I kvinder, som er
samfundets stötter.
Lona.
Da har du laert en skröbelig visdom, svoger. (Lägger hånden
vceg-tigt på hans skulder.) Nej, du: sandhedens og frihedens ånd — det er
samfundets stötter.»
Äfven Skules (i Kongs-Emnerné) erkännanden af sin
lifs-skuld till de qvinnor, som offrat sig for honom, samt hans
systers, den Brigitta-liknande abedissans, betraktelser i
anledning häraf, äro ju något ordrikare, än hvad den dramatiska
handlingen oundgängligen kräft; synas egentligen vara ett
slags fingervisning för läsaren. Men af anföranden ur dessa
tre skådespel kan det nu vara nog.
Stiftaren af De Unges Förbund, om hvilken det i
lustspelet af samma namn så ofta och på så roliga ställen
sä-ges: »han har gode gaver», lyckojägaren Steensgaard, som
väljer nytt mål för sin giljarefärd, så ofta den politiska
vinden vänder, tills han med kappan flaxande än hit än dit
klappat på hos ortens hela qvinliga befolkning, torde ej tarfva
särskild kommentar. Dock, som vi icke återkomma till detta
stycke, bör ju, åtminstone för fullständighetens skull,
nämnas ett ord om Selma, musikerns dotter, hvilken hela den
slägt, hon kommit in i, enas om att vilja göra till docka,
icke till qvinna, hustru, moder, eller öfver hufvud ansvarig
varelse, och som man således ej utan skäl kallat: det första
utkastet till Nora. Men när detta är sagdt om henne, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
