Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktet har eljest nästan alldeles utgått ur vår tids diktning,
och lemnat rum för dess andra vittnesbörd, också en
medel-tidsmyt, sagan om Venus och Tannhäuser, hvars ämne är:
qvinnan såsom förförerska. För närvarande användes
knappast annat ämne vid dramatisk diktning.
Jag vill lemna osagdt, om dervid någre af diktarne sjelfve
tro sig hembära qvinnan en hyllning, så till vida, som ju
hennes kön kan sägas genom dessa uppträden utöfva öfver
vårt ett slags bestraffningsrätt for årtusendens hämmad
utveckling. Här vore då tillämpligt, hvad en svensk skald helt
nyss sjungit om »Österländskan», som manlig lagstiftning och
manlig religionsstiftning
»Har gjort till oförnuftig.
Från lifvet slöts hon ute,
Den fångna, väsenlösa,
I hennes barm förvittrat
Den skatt, hon ej fick slösa.
Hon är den ros, som dömdes
Att aldrig knoppen spränga,
Det eko, som i klippan
Skall ljudlöst in sig stänga,
Den näktergal, som aldrig
Fick ut i toner bryta,
Det källsprång, som förborgadt
I jorden måste flyta.
Du dåre, som förbjöd oss
Att också ega själar,
Till straff vi frie männer
Ej föda mer, men trälar!»
Ty (förutom den härstamningslärans sanning, som här
utbrister, och icke ensamt till österländin gens varning): äfven
det förut nämnda slaget af hämnd,i hvars lifliga skildrande
de af fransyskt tryck påverkade skådediktarne täfla, är ju
»frie» mäns omdaning till »trälar».
Men sällan ser det ut, som om ens så mycket tanke
dvalts bakom hela det lättfärdiga spelet; snarare, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
