Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En enda droppe sådant gift finnes ej i Ibsens diktning.
Denna passiva dygd må man icke glömma att inräkna
bland det väsentliga, så ofta fråga är om att visa, huru
Henrik Ibsen kan sägas hafva gjort skäl för sin benämning:
qvin-nans skald. I ett så starkt författarskap, som hans, förefinnes
ej faran, att dylikt beröm kunde kallas tvetydigt, såsom om
dermed förutsattes något slags oförmåga. Det utsäger blott,
att ifrågavarande skald ej gitter skildra en qvinnans
magt-utöfning, då den har sin grund i hämmad utveckling: att han
anser det, som lefvat sin tid ut, böra begrafvas.
Anna en gång torde jag behöfva förebygga möjliga
missförstånd hos någon läsare. Det vore t. ex. ett länge
vilseledande och derföre sinksamt missförstånd, under försöken att
läsa sig till någon mening ur vår skalds verk, i fall man
toge honom för en fanatiker, en blott ifrig men niska, som
störtar sig in mot företeelserna utan hänsyn till deras plats
i historien, och stämplar såsom fördömelsevärdt hvarje den
enskildes armod i hvad som rör »utveckling». Individens
ansvarighet för detta slags brist beror ju på, när och hvar han
lefvat? Utan tvifvel. Men, äfven i fall nu särskildt Ibsen,
som upprullat lefvande taflor ur måuga olika tidsåldrar,
möjligen någon gång kunde af kulturhistorikern varda slagen
på fingrarne för absolutistisk uppfattning af det eller det,
eller åtminstone för ifver i olaga tid, så kräfver dock alltid
möjligheten att få något sammanhang ur en god dikt följande
medgifvande af läsaren och som mycket torde kunna
förminska svårigheterna med afseende å det nyss ifrågasatta:
När en skald (såsom sådan) anfaller, så utser han till fiende
icke någon viss person, diktad eller verklig, utan någon viss
ohållbar, följaktligen ock oskön vorden lifsåskådning. Hans
misstag inskränka sig, om han är verklig skald, till
möjligheterna att hafva varit »för tidigt» eller »för sent» i harnesk
mot något visst fallfärdigt.
I fråga om förhållandet mellan könen, särskildt om
qvinnans plats i varelsernas kedja, hafva nu årtusenden fattat
såsom skön och sedlig en rigtning i alla samfundsföreställningar,
hvilken närvarande mansålder omöjligen längre kan anse så.
Uppfattningar häfdande normen för sedlighet hos vildar, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
