Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika litet, som sann mensklig utveckling är möjlig, utan att
mannen lär något af qvinnan och dermed fyller ett tomrum
i sin halfhet såsom menniska, lika litet kan hans lärarinna
undvara det samma från honom. Och de allmännaste två
egenskaper, de hafva att tillegna sig af hvarandra, äro
kyskhet och mod.
I Brand är första yttringen af Agnes’ stora utveckliug
en handling af mod. Och sådant är icke en tillfällighet, utan
är uttrycket af en naturlag.
För Solvejg gäller alldeles det samma.
Hennes mod skall snart pröfvas. Första gåugen är
prof-vet icke större än, om hon skall våga dansa en dans med
»den Gutten», som alla de andra undvika, den der utpekade,
dåligt klädde och vilde Gutten, men som hon redau efter en
kort stunds sammanvaro känner att hon älskar och för
hvil-ken i detta ögonblick så mycket beror pä, om Solvejg skall
töras dansa med honom eller ej. Böjelse, rättskänsla,
deltagande — hela Solvejgs eget friska hjerta svarar ja. Och ändå
väljer hon, när det kommer till saken, orätt. Hon »törs icke».
Hon håller fast vid sitt: »Ikke for langt, sa’e Mo’er!» —
äfven sedan hon funnit, att »denne Gutten» kan styras med
en den finaste tråd, fast icke med ett rep. Ehuru hon fatt
röna — alla tre gångerna hon närmade sig honom — att
hon, Solvejg, förmår något öfver honom, som ingen annan
förmår, så gömmer hon sig dock å nyo bakom sitt första
intryck af fara och — gör »som de andra». Hon har, som
hvarje annan flicka, blifvit lärd, att den enda ledning af sig
sjelf, man i dylika fall kan lita på, är räddhågans.
Icke vet hon, hvad hon gör, eller att, i fall Peer Gynt
icke hade sett Solvejg, så skulle han ej i nästa stund kommit
att begå sin dåliga handling; att i fall icke den goda (såsom
han emellertid nyss talt om för henne) »kränkt» honom med
sin misstro, så skulle det ej fallit honom in att, på »trots»
mot både henne och sig sjelf, söka upp den onda. Icke är
det medvetet, som flickan stöter ut ynglingen i förderfvets,
oordningens och hans onda lidelsers ström, just vid de
tillfällen, då han i sjelfva verket är som renast och faran att
nalkas honom är som allra minst. Nej, hon gör sådant all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
