- Project Runeberg -  Ibsen och äktenskapsfrågan /
55

(1882) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nede staar Folk i Klynger langs Gjaerdet,
löfter paa Hatten og glaner ivejret,

Kvindeme nejer sig. Alle kan kjende
Kejser Peer Gynt og hans tusende Svende.

Tolvskillingsstykker og blanke Marker
ned han som Smaasten paa Vejen sparker.

Rige som Grever blir alle i Bygden.

Peer Gynt rider tvers over Havet i Höjden.

Engellands Prina staar paa Stranden og venter.

Det samme gjör alle Engellands Jenter.»

»Jenter», »Glitter», »Stads», att »Folk staar og glaner
ivejret efter ham», att han alltid kan hafva vexelmynt till hands
att strö kring sig, både andligen och lekamligen, att han alltid
blott skall glimta förbi och fardas vidare, som en tillfällighetens
Fogel Fenix, sådana äro »Fattigguttens» drömmar, der han
ligger trasig bredvid landsvägen och stirrar upp i skyarne.
Ja ännu som förmögen nabob och medelålders man säger han
sina parasiter »Maalet» vara att »blive Kejser i hele Verden»,
och »Grunden» till sin framgång, sin närvarande jemvigt och
sina förhoppningar för framtiden meddelar han en metafysisk
tysk bland bordskamraterna:

»Det er fordi jeg ej er gift.»

»Hvad hele Vove-Kunsten gjaelder,
den Kunst, at eje Daadens Mod,
det er: at staa med valgfri Fod,
imellem Livets lumske Faelder»,

»Det gyntske selv, — det er den Haer

af Önsker, Lyster og Begjser, —

det gyntske selv, det er det Hav

af Indfald, Fordriuger og Krav,

kort alt, som netop rätt Bryst haever» — o. s. v.

Hela tiden vet han dock, vissare än de allra fleste pläga
veta sådant, hvilka luckor förefinnas i detta sätt att vara
»sig selv». Han vet sig, »til syvende og sist» eller i sitt
allra enskildaste medvetande, vara »den skuggrädde», den
»sig sjelf flyende». När han är nära att svälta i hjel och
kryper kring för att samla sig jordlök, gör han denna sin
middag till åskådningsmateriel för ytterst nedslående filoso-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free