Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men detta är icke lika fort gjordt som sagdt. Maran
håller honom. Han är begrafven under en hel klunga af
bitande, klämmande, rifvande, nypande småtroll. Då ropar lian,
såsom man gör under maran. Han ber om hjelp af sin gamla
svaga moder. Han vet ju henne vara en, som — på sitt vis
— dock verkligen håller af honom. Kyrkklockor ringa långt
borta. Småtrollen fly; Peer Gynt är redan ett godt stycke
ut ur Ronden. Der börjas den mera afgörande striden med
»den store Böjgen»: dimman, lögnen. Då vädjar den
kämpande slutligen till Solvejg. Klockringning och psalmsång
höres långt borta.
»BÖJGEN (ävinder ind till intet og siger i et
Gisp:)
Han var for staerk. Der stod Kvinder bag ham.»
Nu är Peer Gynt frisk igen..
Bot kräfves dock för brudrofvet. Han är fredlös i
socknen. Det lilla mor ännu haft qvar efter far går i mät till
Ingrid och Haeggstadgubben. Peer får som nybyggare på
allmänningsskogen, så godt han kan, försöka hålla själ och
kropp samman. Okuflig sliter och släpar han sig fram,
snärjer ren på fjellet, fångar fisk i elfven, bär på sin rygg stock
efter stock till byggnadstomten: Andtligen, vid vinterns
inbrott, står en hydda der.
Och andtligen har Solvejg lyssnat till de bönliga
heis-ningarna, sända med liten Helga; de följdes ju tyst af andra
slags bud, förda dag och natt af både »vind och stiltje».
Hon är kommen. Det verkliga lifvet är kommet. Solen
tyckes vilja gå upp för Peer Gynt. Nu är allt, livad han har
att säga, endast blygsamma utbrott af jubel:
»Tör du gaa ind for at leve med Skytten,
saa ved jeg der kommer Vigsel over Hytten.
Solvejg! Lad mig se paa dig! Ikke for naer!
Bare se paa dig! Nej, hvor du er lys og skjaer!
Lad mig löfte dig! Nej, bvor du er fin og lett!
Faar jeg ba;re dig, Solvejg, blir jeg aldrig traett!
Jeg skal ikke smudse dig. Med strake Arme
skal jeg holde dig fra mig. du vene og varme?
Nej, hvem skulde taenkt, at jeg kunde dig drage —;
aa, men jeg har laengtet baade Naetter og Dage!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
