Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer här något sent. I kasten i vredesmod jästen efteråt
i ugnen, sedan I försummat att använda den i degen. Hade
den fått komma dit, då hade af degen blifvit bröd. Åt hvad
I nu fån ut — i stället för bröd — borden I åtminstone ej
hånle. Men värsta slaget af ert hån vid dessa tillfällen är
dock ett icke leende, är, hvad I behagen kalla »det kristliga».
Ty också detta hafven I här djerfhet nog att komma med.
Er fordran är: att livarje illa gift qvinna skulle, genom sjelfva
olyckan, hafva utvecklats till en stor religiös personlighet,
medlet framför alla andra till mannens frälsning. Er fordran
är åtminstone: qvinnan borde för egen del blifvit bättre,
blifvit för hvarje dag allt mera troende, genom sitt lif i detta
helvete.
Det lider ju intet tvifvel, t. ex. i ett sådant förhållande
som Noras, der ömsesidiga möjligheter förefunnos till
personlig kärlek, att om Nora varit en religiöst stark karaktär, så
hade hon kunnat och fått blifva medlet till sitt äktenskaps
upprättande utan en så fullständig brytning, som i Et
Dukke-Jijem, eller rättare genom en lika fullständig, men som ej
hade behöft offentlighetens stöd.
Nå men — säger någon — hvarför icke äfven Fru
Al-ving? Jag känner, från martyrliistorien, och äfven genom
lefnadsteckningar från senare århundraden, åtskilliga fall af
dessa troslifvets under. Några qvinnor, alldeles lika lottade
som hon, blefvo medel till sine mäns räddning, eliuru utan
den kärlek skalden plägar tala om, och andra, som ej vunno
denna seger, blefvo tlock under olyckan starkare i hvad som
hörde till deras eget troslif, i stället att, såsom Fru Alving,
förlora tron på allt.
Svar. Jag känner äfven dessa — icke det första men
det andra slaget af dem, Ni omnämner — och ej endast
genom historien, utan i några af de personligheter jag sjelf
under min lefnads lopp stått nära och mest af alla vördat. Jag
räknar icke dit hvarje tålig qvinna. Ty för att verkligen och
i renhet genomföra den personliga uppgift, Ni talar om,
tarf-vas mer än tålamod. Men några undantag, några få af dessa
oerhördt stora, verkligt religiösa karaktärer torde dock hvarje
samhälle ega, qvinnor utan brustet hjerta, ehuru de tyst bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
