Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jernt gå qvar böjda under bördan, så förlorar flertalet
småningom pregeln af menniskor, förlorar både handlingskraft
och tro; efter som flertalet utgöres af de svaga. Någon af de
starkare — såsom nu denna Fru Alviug — når fram till
målet med sin börda i allt, bvad handlingskraft vidkommer, meu
har under vägen slitit ut sin tro; hon är ovanligt stark, så
stark, att bland er icke en af tusende kan mäta sig med
henne i styrka, men icke så stark, som I vanvettigt fordren,
att hvarje i ett missförhållande fastkedjad men niska skall vara.
I Gengangere är objektivt åskådliggjord yttersta domen öfver
detta ert vanliga sätt, först att råda, sedan att döma. Den
är helt enkelt åskådliggjord genom den arma qvinnan här,
som bär alla följderna af sin synd. Och hennes synd är: att
hafva lydt ert vanliga råd.
När en hjelte eller en martyr går in i ett missförhållande
eller återvänder dit, i fall han en gång flytt, sä gör han det,
icke i följd af samtidens råd, och förädlas ej af sjelfva olyckan
såsom sådan, utan han har — drifven af någon Guds röst
inom honom — en andantag suppgift; han ser icke på samtiden,
utan ser, under sin dagliga, sträfsamma handling, öfvér hela
sin samtid in i kommande tidsåldrar.
I den så uthålligt sträfvande Fru Alvings tillstånd
finnes icke något af detta. »Personliglieden mangler». I
hennes gerning rör sig intet af »hadet, harmen, jublen, glaeden»,
intet af detta som
»kan fremed leve,
som en digters sang kan haeve».
Hon är icke sjelf med i sin handling, är icke en hjelte eller
martyr. Att olyckan derföre endast kan småningom utarma
hennes inre eller, allmänligen sagdt, att olyckan ensam icke
är någon själens välsignelse — det är en vigtig etisk
behållning af familjedramat Gengangere.
Ett tillägg återstår, ett utifrån kommande, som så att
säga bryter skaldeverket i två stycken, en personlighets- och
en ödes-tragedi.
Fru Alving har tänkt ut åt sig ett sista försök att lefva
upp igeu, i det enda hon nu har qvar, denne sou — som hon
visserligen icke längre kan vara till någon egentligen per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
