Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
Realism och Idealism strida om bestämmanderätten öfver
tillvaron. Det har funnits tider, dä äfven de mest skarpsinnige
tänkare väntat i enderas seger och den andras tillintetgörelse
rätta _utgången af all strid på jorden. Man såg dem öfver sig,
som stridsklubbor svängda af jettehänder; och der borde ju då, tyckte
man, vara en god jette och en ond, stälda fiendtligt mot hvarandra.
Men detta var förr i verlden. Numera är det icke alldeles
så. Snarare börja realism och idealism att för den nyaste
föreställningen te sig som slägga och hammare, hvilka — slag om
slag — på olika sätt bearbeta samma ämne på samma städ:
tunga, breda fall af släggan, häftiga, noggrant måttade slag af
hammaren. Utan sådan hård täflingskamp omdanas ej ett
förhandenvarande råämne och tillvaron vinner ej verklig utveckling.
Kulturlifvets sträfvanden, med sina två motsatser, realism och
idealism, hafva naturnödvändigt i sig mycket af hela verldsalltets
kända krigstillstånd. Men ingendera armen, som lyftes i
verkstaden, är det en gång för alla godas eller en gång för alla
ondas. Ändliga krafters verksamhet är strid och dock —
omedvetet eller medvetet — tillika samarbete.
Om så är, då måste ju tidsteckningar från våra dagar vara
teckningar af både "realister och idealister". Ja, hos mera
betydande samtida tyckas dessa två bestämningar redan i viss mån
oskiljaktiga från en och samma personlighet, lika oskiljaktiga som
både realism och idealism från några af de betydelsefullaste nya
filosofiska rigtningarna och från några af nutidens mest aktvärda
sociala sträfvanden. Om man en stund är tyst och lyssnar på
tillvaron, af hvilken man sjelf utgör en del, så skola snart de
två rytmiskt återkommande olika ljuden vexelvis göra sig hörda.
Det är ej det jemna uttrycket af lycksalighet och frid. Men det
är mensklighetens stora, oroliga hjerta som slår.
Mars 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
