Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
HENRIK IBSEN.
3.
Men skygg att gå sakerna in på lifvet är han
icke, allraminst i sitt senaste skådespel. Vi få vara
med om allting. Fotografens middagshvilor till fromma
för »uppfinningen», Ginas smörbekymmer, gamle
Ek-dals kaninjagter på vinden, fars och sons godlynta,
högvigtiga styr med vildanden, nattrucklarne Rellings
och Molviks ruskiga frukostvisiter, Hedvigs förgätna
uppfostran, de tvetydiga hjelpsändningarna från
gros-sörshuset, publikens aftagande tillopp till ateliern —
hela denna oefterrättliga verld, hvars trogna symbol
nog verkligen är den lama, vilda ankan i vattenbaljan
der inne, — vi kunna icke värja oss för den! Den
gör i all sin svaghet och oförbehållsamma
framställning genom vanan ett ’hjertligt intryck, ett slags
intryck af hem. Sjelfve Gregers — ifraren mot den
dvala, hvari alla äro inlullade, — har detta intryck;
fastän han samtidigt med smärta känner det osanna i
förhållandena och att han, som varit barndomsvän
med Hjalmar Ekdal, är pligtig att skaka upp dem
alla ur sömngångartillståndet — åtminstone de yngre.
Det tör väl hända, att grosserer Werles forne
»kompanjon i höjdalsverkene», den i paltor skylde,
half-nyktre och. halffjoskige gamle löjtnant Ekdal varit,
som Relling uttrycker sig, »et fæ alle sine dage».
Här bland de sina, dessa enfaldiga menniskor, är han
dessutom något annat. Han är hemmets tradition.
Han verkar, om än utan sin förtjenst, ideelt
sammanhållande så till vida, som att de andra offra på honom
några af sina ädlare lifsyttringar midt i
hvardaglighe-ten, sitt undseende, sina godmodiga omsorger, sin
förmåga af vördnad och af att se någonting på ett
förskönande sätt. Detta har varit t. ex. lilla Hedvigs
enda uppfostran: nemligen först det, att ända från
späda barndomen se den villiga uppvaktningen kring
farfadern och sedan att, fängslad af dessa förebilder,
sjelf hängifVa sig för faderns trefnad på liknande sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
