Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDANDEN. ’ 37
deltagande. Hjalmar är narraktig och duger ej stort
till något. Men en författare slösar vanligen ej en så
fin och kostlig humor, som här, på det han blott och
bart har för afsigt att tillintetgöra. Hjalmar Ekdals
elegiska motiv äro vanligtvis tagna ur luften eller
förkonstlade. Han faller in i sina klagovisor på
oriktiga taktdelar, han likt mången annan. Å andra
sidan är det dock en sanning, att den, som bär tyngsta
följderna af att vara — genom faderns fall — en
»déclassé», är han. (Löjtnanten hade sett bättre
dagar, »stammed ned fra to oberstlöjtnanter, — ja, fra
den ene efter den andre, naturligvis».) Eländet af
epitetet »f. d. herskab» ligger qväfvande öfver den
yngre Ekdals samtliga små förmögenheter, medan det
å andra har en benägenhet att blåsa upp hans
oförmögenheter till stora ballonger — stackars Hjalmar!
Han är en osjelfständig, lättledd man, hvars intryck
skifta hvart ögonblick. Och antingen det nu är
Rel-ling eller Gregers, cynikern eller idealisten, som för
tillfället leder, så går ändå alltid den af Gregers
beundrade Hjalmar Ekdal så, att han snafvar öfver
någon af sina fåfängligheter och luckor i karaktär och
uppfostran — icke elakheter eller laster — och snart
ligger der. Men man är strax färdig att ursäkta och
söka hjelpa hans sangviniska varelse på fötter igen.
Man lider med honom, på samma gång man skrattar
ät -honom.
4.
Vildanden är ett sorgespel. Det afser att, trots
sina äfven ständigt återkommande komiska inslag,
framför allt verkligen’ uppväcka sorg. Men åskådaren
skall tillika, under den i många hänseenden så ömkliga,
ja löjliga och skröpliga handlingen, åter och åter
förnimma ett slags försonande rön deraf, att hvarje
moment i handlingen kommer okonstladt fram, är så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
