- Project Runeberg -  Realister och idealister. Tidsteckningar / 1 /
39

(1885) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILDANDEN.

’ 39

fallets dagar , kaninerna på löftet anlitas, är lika svenskt
som det är norskt. Hvem kunde èj söka fram någon
stackars krutgubbe i andra barndömet af samma slags
skaplynne som löjtnant Ekdal! Samma iakttagelse
gäller den i stycket framdragna gästfriheten, obeqväm
men oeftergiflig, antingen värdfolkets vilkor äro
välmåga eller brist. De allt för hungriga grannarne
från nedra bottnen och de allt för mätta
kammarherrarne på middagsbjudningen hos grossören täfla om
märkliga platser i vårt minnes fotografisamling. Ja,
är denna nationelt väl ordnad, skola vi der nog
återfinna, icke blott det skarpa hufvudet, Relling, utan
äfven bror Molvik, »den defnoniske», eller mera
prosaiskt uttryckt: bakrusmenniskan, ett slags romantiker,
som med kontubernalens bistånd lärt sig göra af sitt
tillstånd det mesta möjliga. Gina med sin sterila
inbillningskraft, sitt tålamod och sitt tröttande arbete,
är en ännu hos oss vanlig hustrutyp. Så förhåller
sig äfven med husfaderns noga’ genomförda bild,
»fa-miljeforsörjeren» och sjelfförskönaren Hjalmar.

«

5.

För förtrogenhet med stämningen i stycket är nu
alldeles tillräckligt mycket anfördt. Kanske invänder
man: mer än tillräckligt! Jag tror dock icke det.
Det var af oeftergiflig vigt att göra sig viss om, hvad
vi här verkligen haft att umgås med: att det från
första ordet till det sista ingenting annat varit, än De
Afsigkomnas lif och lefverne. Och dessa särskilda
lifsvilkor, från hvilka samfundsvarm uppmuntran,
till-mötesgåenden och en hel mängd vanliga sociala, för
sjelfkänslan stärkande små eggelser äro uteslutna eller
med ett slags tyst öfverenskommelse hemligen afskurna,
dessa half-officiella karantänsförhållanden mellan dem
som misslyckats och dem som ännu hafva utsigter att
lyckas, — de kräfva sitt studium för sig. Vi veta ej,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fooureal/1/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free