Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDANDEN.
’ 43
Detta uppfattningssätt tänkeF sig såsom utgående
från det absolut rätta. Det stämplar egoism såsom ett
ondt. Det tàger deremot, ingen eller åtminstone
jemförelsevis ringa hänsyn till relativiteten, till storleken
af yttre hinder, till hela mängden af kasuistiska
förvecklingar m. m.
Men samtidigt hafva vi äfven en relativiteternas
filosofi. Kulturlifvets alltmer invecklade eller,
mångartade sammansättning och en nödvändigtvis äfven
deraf framkallad mera mångsidig iakttagelse ledde efter
hand en betydande del af vårt tankearbete öfver till
den historiskt anlagda, af erfarenheterna och deras
analogier begränsade lifsåskådningen. Det har på sådant
sätt uppkommit en filosofi, som blott är läran om det
förefintligas utveckling ur, hvad fordom varit, och det
framtidas utveckling ur, hvad nu är. Denna är
närmast filosofin om sjelfva kampen för tillvaron och om
den organiska varelsens långsamt vunna högre
organisation under arbete för afpassning med omgifningen:
en kamp, en afpassning, en omorganisation som från
att vara en mer ’ isoleradt individuel småningom
öfvergår till en mer och mera samhällsartad samt, inom
och mellan samhällena, från att vara en enkannerligen
krigisk e’fter hand uppgår i en mer och mera industriel.
Äfven för denna lära, åtminstone sådan som
hennes ypperste målsman, Herbert Spencer, framställer
henne, är målet »solidaritetsbegreppets och
soii-daritetskänslornas utvidgande», tills deraf »hela vårt
slägte» omfattas. Men hon äfventyrar deremot
ingenstädes någon öfverdrift vid sitt nedsättande af
egoismen, till förmån för hvad hon kallar altruisnien. Hon
lär, att, ehuru egoismen, som har lätt att se det
närmare och svårt att se ■ det aflägsna, under vägen måste
underkastas sträng tukt, så skall dock denna naturliga
känsla vid målet finna sig lika helt tillfredsstäld som
den andra, äfven naturliga känslan, altruismen,
hängifvenheten för andra eller andras väl. Att döda vår
sjelfviskhet, i stället för att uppfostra henne till för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
