Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg: Giftas - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTAS.
6l
verklassen» icke fått nog mycket stryk i. och med
anklagelsen att försumma sina barn och låta hela
lifvet kring dem te sig som en enda oförklarad frestelse
— något scm väl annars kunde varit anklagelse nog,
helst det var en sann och djupt träffande anklagelse.
Der lånar sig åt författarens inbillning fiktionen om
ett slags underförstådd edgång*på nattvarden, en de
omyndiges förpligtelse att hädanefter taga för godt
allt oförklaradt och oförklarligt eller hela de myndiges
»oförskämda bedrägeri». Och denna med
»stämningar» dem aflockade ed skall »öfverklassen» hafva
uppfunnit för ändamålet.
Nu är det så: att när man börjat säga mer, än
man tänker, — helst om man förut uttryckt sig
mycket omsorgsfullt —, så blir det gerna sedan orden,
som taga den talande med sig, i stället för tvärtom.
Och sjelf tänkt dessa ursinnigheter har författaren icke.
Rättare sagdt: om han tänkt dem, in abstracto, —
man kan ju låta tankarne arbeta ut sådana fristående
försöksserier för öfnings skull, och gör det äfven,
oftast kanske för att gymnasticera bort ett anfall af
dåligt lynne —, så har han dock icke tänkt dem
verkligen motsvara de konkreta förhållandena i
samfunds-lifvet, dem han väl vet vara dåliga nog men ej
djefvulsk elaka. Ett uttaladt orättvist ord drager
emellertid i de flesta fall andra sådana med sig. Och så
hafva slutbladen i Dygdens Lön kommit att bjuda oss
något, som har föga eller intet gemensamt med det
föregående. Theodor Wennerströnis själslif, som har
varit novellens allra egentligaste innehåll, får man blott
för ännu några korta stunder följa. Det påstås hafva
tagit slut för alltid midt på sidan 86, då han
förklaras återkommen »i sin kammare på Norrtullsgatan,
ensam, förkrossad, beröfvad all tro, på lifvet, på kärleken
och på qvinnan naturligtvis, ty det fans bara en qvinna
i verlden, och det var Riken på Stallmästargården!»
Detta — en tjuguårings — intryck är efter
naturen. Men att följden af något sådant, som Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
