Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg: Giftas - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTAS.
7 1
boende lagar o. d. Utan jag menar helt enkelt
specialister i kännedom af, hur olika ting verkligen »se
ut» —, således menniskor med de nödiga
förutsättningarna för att granska konstverk. Och jag hyser
ingen tvekan vid att förespå, det t. ex. granskningen
af denna lilla novell Måste skall utfalla så, att den en
dag, på samma grunder som Bellmans
Stockholmsbilder, kommer att inregistreras’ bland Sveriges klassiska
literatur.
Nästföljande berättelse, Ersättning, är en af dessa,
der barnet ställer hemlifvet i lag. Den enfaldige
häradshöfdingen, som under studenttiden fjeskat för att
göra ett patriciskt parti, gifter sig till sist med ett par
mindre högättade men djupa, enfaldiga ögon;
skrifver vers till dem, sjunger Rosen i Nordanskog till
dem, ser hur under deras ledning antimakassar vid
antimakassar småningom förskönar hela det unga
hemmet; börjar ledsna och gnata; lyckliggöres ändtligen
med en pojke: hvarefter allting är bra igen. »Och
de sjöngo Rosen i Nordanskog och Harald skrek med,
och de dansade efter Rosen i Nordanskog och de
vaggade efter den, och aldrig blef den utsliten, inte!»
— Med sjelfva berättandet har författaren ej gjort sig
mycket besvär. Han slarfvar i väg och tyckes längta
till slutet, brukar emellanåt skäligen vårdslösa uttryck
och individualiserar nästan icke alls sina personer. Något
särdeles betydande, vare sig till innehåll eller form,
bjudes ej. Men nog är det lilla utkastet godmodigt
och oförargligt.
Det nästa, Otur, är allvarsammare.
Grosshandlaren är en engiftesmenniska, som älskar hemmet och
läser Dickens. Hans unga fru är polyandrist, en för
hvilken inbillningar, ombyte, bråk, kort sagdt otrohet,
är lifvets egentliga stimulus. Mannen är framstäld
som en natur med den kraftfullare sortens känslighet,
hvilken hemtar näring ur tillfredsställandet af
okonstlade behof och vanor, allvarsamt arbete, litet sport,
beröring med verkliga samhällsfrågor, bildande umgänge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
