Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Önskvärdheten af mannens likställighet med qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ROBINSON.
yngling nog lyckligt anlagd och tillika utvecklad under
nog gynsamma förhållanden att hafva oskadd kommit
igenom månggiftets feberdrömmar och maror, under
hvilka annars de djupare liggande personliga
instinkterna i regeln så länge pläga vara utsatta för qväfning,
att sedermera en man med fullkomligt god tro på
en-giftet är något snart sagdt lika sällsynt som fågel Fenix
i de gamla sagorna.
Men om vi antaga engiftet vara, icke såsom
somlige mena en blott främmande ymp på den
vester-ländska odlingen, utan en väsensbestämning i den
ve-sterländska odlingen, något af grundvilkoren för denna
odlings tillvaro, så är ju följaktligen qvinnan här den
ojemförligt öfverlägsna, och det kan i kulturens intresse
icke vara fråga om en likställighet genom att flytta
henne ned till oss "utan genom att flytta oss upp till
henne; hvilken uppflyttning utgör problemet i Henrik
Ibsens Peer Gyht.
Men — invänder man — denna sanguiniska
förhoppning om ett mannfens höjande till qvinnans
uppfattning af könsförhållandet eller engiftets anda, denna,
möjligen i ett typiskt skaldeverk åskådliggjorda
förhoppning, den kan nu visserligen ej frånkännas sin
egenskap af djerf skönhet såsom poetisk ingifvelse;
skada blott att i*’verkliga lifvet naturen säger »nej»
och alltid skall komma att säga »nej».
Många — eller rent af de allra flesta menniskor —
hysa ännu denna åsigt.
Jag inskränker mig till att bemöta åsigten der
den uppträder mest följdrigtigt och är som farligast,
jag menar hos de två mera utpreglade klasserna: de
materialistiskt och de ortodoxt idealistiskt tänkande.
De förre se menniskosjälen endast såsom en snart
tillintetgjord yttring af kroppslifvet i dess sista
utvecklingsskede. Hvilket icke behöfver hindra dem från att
önska, det denna yttring må, under tiden för sin korta
tillvaro, te sig så harmoniskt som möjligt. De kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
