Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbannelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon voro blåa som himmelen en vårdag och kring
en hals, marmorhvit och skön, ringlade sig lockar
så guldgula, som sagan säger att skön Ingeborg
hade. Det låg öfver hela hennes väsen en
jungfrulighet och en blyghet, parad med en viss
melankoli, som gjorde henne till en afgjord motsats till
hennes mörke fosterfader. Också hade hon i alla
dagar kännt en instinktmässig om icke afsky, så
åtminstone misshag mot denne fosterfader, hvars uppförande
mot henne, om ock någongång strängt, likväl aldrig
burit prägel af hårdhet eller grymhet.
Den qväll, som vi införa läsaren i »det fördömda
huset», satt Curt Armsköld, som vi vilja kalla honom,
försänkt i dystert betraktande af elden i sin spis.
Ellen satt och stickade och i hela rummet rådde en
dysterhet, en glädjetomhet, en ljudlöshet, som endast
någon gång afbröts af Ellens suckar.
Plötsligt reste Curt sig och gick fram till Ellen.
Han kunde ännu gälla för en vacker karl. En
distinguerad hållning och ett nästan bildskönt anlete skulle
gjort honom till en farlig fruntimmershjelte, om ej
naturen i hans anlete lagt något afgrundslikt
förtärande, som stötte tillbaka.
»Ellen», sade han, »du är nu sjutton år och det
är på tid att vi tala med hvarandra om din framtid.»
»Framtid — behöfver den då bli annorlunda än
nu?»
»Du vet, Ellen», fortfor Curt, »att jag icke är
din fader, att jag kände din moder och din fader
äfven (här sköt en blixt ur hans öga); det är på tid
att jag sörjer för din framtid så som de skulle gjort.
. . . Jag har ock tänkt göra detta och frågar dig nu
om du vill blifva min hustru.»
Förskräckt vacklade den unga flickan tillbaka . . .
Som en åskvigg skulle slagit ned för hennes fötter och
antändt golfvet som hon stod på, så blef hennes
tankekraft förlamad; nästan utan sans sjönk hon tillbaka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
