Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur en ordenslokal ser ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inte det heller. Men jag vill ha verksamhet,
jag vill arbeta.»
»Jaså, du är ärelysten; nå det låter höra sig.
Välan Klas, du skall få något att göra och det af
sådant slag, att du aldrig kan ha tänkt dig maken. Hör
hit, go’ vänner! Ni ser ju denne här unge mannen, som
nyss inträdt i vår orden. Han har förr varit sjöman
och jag utnämner honom härmed till löjtnant på vårt
skepp. Är du nu nöjd?»
Den unge mannen såg upp och ett drag af
tillfredsställelse for öfver hans ansigte. Snart sjönk han
dock tillbaka i samma likgiltighet och det var med ett
slags medlidsamt smålöje han emottog de andras
lyckönskningar.
»Nå, är du nu nöjd, Klas?»
»Nej kapten.»
»Vid alla djeflar, du har ett oförnöjdt sinnelag,
min vän, och hvad fattas dig mera?»
»Allt.»
»Allt?»
»Ja, allt, ty hedern är allt i lifvet. Hvad är jag
och hvar är jag! Jag tillhör ert förbund, det är sannt,
och det är derför mig fattas allt. Då andra kunna
gagna menskligheten och älska sitt land och arbeta
för det, hvad kunna vi göra? . . Kriga mot alla
menniskor och icke öppet med svärd i hand utan lömskt
och lönligt som tjufven om natten med dolken till
vapen. Detta land, som födt oss alla, dess lagar kränka
vi, dess lugn störa vi. Och hvad beträffar oss sjelfva
— fridlösa, utan aktning hvarken hos andra eller för
oss sjelfva . . . fram och oupphörligt fram . . . men
icke som andra mot ljus, frihet och Gud, utan mot det
onda, mot brottet, mot eländet . . . mot schavotten. Se
der mästare, hvad som fattas mig.»
Under det den unge mannen talade värmdes hans
drag. Hans åhörare, som först ville rusa på honom,
stannade liksom fastspikade vid de förfärliga ord han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
