Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur en ordenslokal ser ut - Till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välkommen i mitt hus min dotter!» Djupt rörd och
tacksam kastade Ellen sig till hans bröst. O huru
annorlunda kändes icke detta emot Curt, hvars faderliga
omfamning alltid kom henne att darra af rädsla.
Derpå berättade de unga hela Ellens historia. Djupt
intresserad hörde den gamle på och när det var slut
begärde han att få se det papper Curt lemnat henne
från hennes mor. Så snart han fick se detta papper
bleknade han. De unga skyndade till, men då fattade
han sig hastigt i det han sade: »Låtom oss tacka
Gud, mina vänner, ty du, min dotter, har undgått en
stor fara. Jag känner den som du kallar din onkel.
Denne man har förfalskat dina papper. Jag svär dig
det vid min heder.»
»Hvem är då denne man?» frågade Edgar och
Ellen på samma gång.
»Denne man är djefvulen i menniskogestalt, nu
känner jag honom; denne man är det onda och jag
är . . .» här afbröt sig den gamle i det han bleknade.
»Du, onkel, är . .»
»Jag är rättfärdighetens röst och vedergällningens
utöfvare. Varen lugna mina barn.»
Och nu var det sista molnet bortsopadt från deras
lyckas himmel.
Men då Curt efter den sagda tiden återkom, var
Ellen borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
