Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till sjös - Gud vakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tysta som möjligt; till venster i korridoren är hennes
rum, här ha’n I nyckeln till dem. I öppnen dörren
. . . ve eder om I kröken ett hår på hennes hufvud.
Alla edra skola då icke vara tillfyllest för mig. Skulle
någon annan göra väsen, gören I processen kort. Dolken
och knifven, men icke pistolen, förstån I! Och
nu till verket.»
Expeditionen lyckades öfver förväntan. Man hade
kommit in i korridoren och hade nästan ljudlöst öppnat
Ellens dörr. Der låg hon så skön, så fager och i en
så lugn sömn, att till och med dessa bofvar ryggade
tillbaka för det majestät af oskuld, som hvilade öfver
henne. Den förste som inträngt var Klas. Han kände
något besynnerligt i sitt hjerta . . . Der låg hon så
värnlös, så förtroendefull, alldeles som han en gång
varit, och nu skulle han hjelpa till att röfva henne
för att kasta henne i armarne på denne mästare, hvilken
på honom utöfvade det inflytande, ormen har öfver
den stackars fogeln. Men här var ingen tid till
djupare reflexioner. Som blixten kastade Klas sig öfver
henne, och innan hon hunnit vakna, var hon insvept i
täcken och med ljungeldens hastighet utförd i den
vagn, Curt hade utanför. Det bar af i galopp till
fartyget och sedermera bars Ellen ner i kajutan. Men
Gud vakar! Ellen hade fått en hjelpare. Om en
timme var fartyget ute och Ellen i Curts våld. Men
som sagdt. Gud vakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
