Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud vakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naglar, hon kämpade emot som en vansinnig, men han
var henne för stark. Hans armar slingrade sig kring
henne, hans kyssar brände hennes läppar, hans ögon
blixtrade som solens blickar, allt varmare och varmare
kändes hans andedrägt och . . . Men Gud vakar.
— — — — — —
Om vi gå tillbaka i tiden, just till den timma då
Edgar gått ifrån onkeln, så finna vi honom om en
stund gående vid skeppsbron. Han bodde nemligen
vid jerntorget. Huru glad han var kände han sitt
hjerta dras ihop af en onämbar ångest. Det kändes
honom alldeles som om Ellen varit i fara eller att
deras unga lycka vore på vägen att förgås. Han
kunde inte gå in och lägga sig, det kändes omöjligt.
Han ville ha svalka i natten och så gick han fram
och tillbaka på skeppsbron. Hastigt fick han se en
vagn som närmade sig i fyrsprång. Han undrade
naturligtvis hvem det kunde vara, som så sent i den
tysta natten närmade sig. Han misstänkte genast att
här var något dåligt på färde och han beslöt att följa
den, kosta hvad det kosta ville. En oförklarlig
nyfikenhet dref honom dertill. Vagnen stannade vid
skeppsbron vid ett fartyg som tycktes färdigt att afgå.
Edgar gömde sig bakom vagnen så snart den kommit
ner till skeppsbron och ur vagnen steg en herre i
kappa som i sina armar bar Ellen. Edgar kunde dock
icke se. En ung man steg derpå ur och den förste
mannen sade i lågmäld ton till honom: »nå, min kära
Klas, det gick ändå efter uträkning; flickan är min
och när hon vaknar skall du få se om inte Ellen är
vacker nog för att du skall kunna förstå mig.»
Ellen! Denna flicka hette då Ellen, kanske var
det hans Ellen. Ljudlöst smög han sig fram; just när
de skulle gå öfver landgången så föll täcket tillbaka
och i månskenet såg Edgar till sin stora förskräckelse
sin egen fästmö i händerna på denne man. Han var
färdig att kasta sig öfver honom för att kämpa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
