Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ljusglimt. Av Ester Monson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss alla om, men nu voro vi färdiga att gå var
och en till sitt, och han hade ännu »Satan kvar.»
»Varför gav du dig ej till känna, när
inbjudningen gavs till dem, som ville bliva frälsta?»
frågade honom en av de troende.
»Jag begrep mig inte på hur det skulle gå till»,
kom det vemodiga svaret.
»Jo, du skulle ha rest dig upp och omtalat
din önskan, så att vi fått bedja för dig», gavs
honom upplysningen; »men ännu är det ej för
sent. Kom, låt oss gå tillbaka in för att bedja!»
Där böjde vi knä än en gång, och innerliga
böner uppsändes om hans frälsning. Så skulle
han själv bedja.
»Käre Gud, tag emot mig och gör mig till din,
ty jag är uttröttad på Satan», kom det lite stötande
över hans läppar, och så avbröt han sig själv
med ett förläget: »Nu kan jag inte mera!»
Men hans utseende var gladare, när han sedan
bjöd farväl.
»Glöm inte att tala om för de dina i hemmet,
att du nu vill följa Jesus», gavs honom rådet.
»Det lät jag dem veta, redan innan jag gick hit»,
kom svaret utan tvekan; »de ville hindra mig,
men jag sade dem, att jag gick i alla fall. De
kunde ej förbjuda mig att tro på Gud, när mitt’
hjärta manade mig därtill.»
Och så tog han sitt spjut och sin knölpåk och
begav sig i väg mot floden, på vars andra strand
hans hem är beläget. Där skall nu det första
lilla ljuset tändas i en mörk hednagård. Så
mången låga flämtar endast en liten tid för att
sedan slockna. Give Herren, att denna må lysa
klart och starkt!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
