Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid morgonens port. Av Rutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om något sprungit opp där inne. Och i
samma stund såg hon, såg, att porten var
öppen, att något hade skett, att hon var fri.
Hennes ögon sågo en konung i hans härlighet
och blickade ut över ett vidsträckt land. Och
Konungasonen slöt henne i sin famn och
välsignade henne och sade: »Himmelriket tillhör
dig. Vinn din krona!»
Då grät hon ännu mer, ty i ljuset av
Konungasonens mantel såg hon, att hennes egen dräkt
var fläckad. Vänliga, hugsvalande händer ledde
henne då till en källa vid bergets fot. Där fick
hon två sin klädnad ren och vit, och där fick
hennes hjärta, likt ett trött litet lamm, lägga sig ned
och vila. i
Och solen lyste, och alla de små sipporna
nickade och logo, och hon log igen. Och bäcken
sorlade, och fåglarna sjöngo, och hon sjöng med.
»Blodet, blodet, Jesu dyra blod,
Endast blodet renar och gör god,
Reningsmedlet, Lammets dyra blod.»
Hon var liten men hade dock upplevat något
stort, något som ännu i dag kan fylla hennes
hjärta med jublande tacksamhet emot Gud, och
som i evighet skall bliva ett ämne för lovsång.
Men denna upplevelse måste få ord och
melodi även här, bara det funnes någon som
ville höra på ... ? »Skräddaren och
Anna-Greta!» Till dem skulle hon gå! Deras lilla
grå stuga låg inte långt ifrån.
När hon kom dit, hade Anna-Greta nyss slutat
att krita den stora vita spisen. Med sin låga
häll och sitt högt välvda valv passade den riktigt
bra till predikstol, så tyckte åtminstone den lilla
sjuåringen, som var ute på sin första
missionsresa. Hon ställde sig på hällen under det vita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
