Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett människoliv. Av Ester Monson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mun,, och hans ande flydde utan någon vidare
livsyttring.
Det blev sorg och bestörtning utan gräns.
En oxe slaktades genast som ett första offer
för hans ande, på huden bars liket följande dag
till hans hem, och bud hade redan kallat ha.n$
anhöriga och underlydande, som bodde kvar i
Transvaal, till sorgefest. Det var en hövding,
som var död, och då blev döden än mera
fruktansvärd än någonsin förr . . . Det ena djuret
efter det andra måste nedslaktas till offer för
hans andes välfärd och såsom skydd för de
kvarlevande. Även hos deras nya grannar måste
offer frambäras från varje gård, av idel fruktan
för en död, som ej ens skonade »inkosi.»
I nära en månads tid hölls liket kvar ovan
jord, endast insytt i en kohud, och det trots
själva högsommarhettan. Den rysliga stanken
sökte man motarbeta genom att bränna
slaktdjurens inälvor på glöd, men ingen fick avlägsna
sig alltför långt från gården, där besvärjelserna
och medicinbehandlingen hela tiden pågingo.
Det blev ett verkligt prov för de troende
släktingarna, men de flesta av dem fingo kraft att taga
ett fullständigt avsteg från all hedendomens
styggelse, fastän de fingo utstå hot och smädelse.
En afton, medan de sörjande ännu sutto kvar
kring den döde, inträffade en ej långt ifrån total
månförmörkelse, som naturligtvis av den samlade
skaran tolkades som himlens sorg över deras
konungs död.
Äntligen en mörk kväll voro alla förberedelser
överstökade, och en grav var grävd i gården,
där alla den dödes tillhörigheter lades ned.
Några invigda kunde sedan taga liket och söka sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
