Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds kallelse. Berättelse ur verkligheten. Av Mattis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt utsänd på skördefältet och vet därför ej
mycket om motgångar och missräkningar, som
måste komma även på detta område i livet;
hans mod är så glatt, och sinnet ljust och
förhoppningsfullt, då han skådar mot framtiden. —
Under det han vandrar framåt, sjunger han med låg
röst ut sin jublande glädje, som om han ej riktigt
kan behålla den för §ig själv:
»O, hur skönt i livets vår Att få älska Gud,
Och för varje dag, som går, Lyda blott hans bud.
Ej till världen står min håg, Ty ’den frid ej ger.,
Jag är med det glada tåg, Som mot målet ser.i>
Och i kören instämma de övliga sakta och
innerligt:
»Jesus med mig igenom tiden går,
Och Guds himmel uti mitt hjärta rår.
Änglasång och musik jag även har
Och lycka och glädje och frid så underbar.»
Plötsligt stannar den unge evangelisten och
vänder ansiktet uppåt, som om han med blicken velat
famna de alltjämt oavbrutet fallande, vita
snö-stjärnorna, och så utbrister han, vänd till de
andra ungdomarna: »Så rena och vita som dessa
himmelens sköna budbärare skapade Gud en gång
oss människobarn, men vår håg stod till synd
och värld, och den vita klädnaden fläckades.
Endast en reningskälla finnes nu, och dit måste vi
alla gå för att få förlåtelse och rening från
synden.»
Den unge mannen upphör att tala, och över
hans ansikte vilar ett uttryck av inåtvänd, djup
begrundan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
