Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds kallelse. Berättelse ur verkligheten. Av Mattis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men Herrens trofasthet har lett och burit mig
genom allt.
Aldrig skall jag glömma den dag,, då jag, iklädd
den vita dräkten, begravdes med Kristus genom
dopet. De känslor, som då genomilade hela min
varelse, voro så höga och heliga, att jag ej kan
beskriva dem. Jag tror, att det kändes för mig
då, som när de tre lärjungarna voro med Jesus
på förklaringsberget. Och när känslorna
flyktat, har Jesus blivit kvar, densamme ännu i nåd
och förbarmande, som han fordom varit, och
då jag måste lämna allt, vad hjärtat haft kärt i
fosterlandet, skall h a n bli min tröst och mitt
stöd på färden.»
En fuktig glans lyste i den unga talarinnans
ögon. Nere i salen hördes snyftningar från de
flesta, och många gräto högt, under det andra
prisade Gud. Och snart ljöd åter en sång till
orgel- och gitarrackompanjemang:
»Tänk, vilken underbar nåd av Gud,
Att du får vara hans sändebud
Och till den döende världen gå
För att hans kärlekssäde så!»
*
Helfrid Granér står nere vid ångbåtsbryggan,
omgiven av sina kära anhöriga och många
vänner. Dagen är strålande skön, med sol från en
klarblå himmel, i motsats till de förra dagarnas
dystra höstrusk. Skilsmässan är svår att uthärda,
men nu som alltid lyser ett milt ljus i Helfridlp
ögon genom tårarna; ännu några varma
handtryckningar, ett sakta: »Bed för mig! Hälsa
vännerna!» Sedan går horn värdigt och stilla upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
