- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjunde årgången. 1925 /
81

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man reser i Kina. En resa från Tatung till Hunyüan i norra Shansi. Av Cad Anderzén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade vi lätt att besluta oss, efter det mottagande
vi fått på härbärget. Vi hade nog annars en
tanke på att bo här över natten, trötta som vi
voro, helst kuskarna.

Men att det inte var en lätt sak att köra vidare,
fingo vi snart se.

Det första var att vi måste över ett rätt däjupt
dike eller rännil, ty rätta vägen var dold under
snön. Djuren vägrade först att gå över men
lydde slutligen. De som gingo i förspann et
togo då sats och hoppade över. Linorna räckte
dock icke till satsen, utan studsade djuren tillbaka
och slogo handlöst i den hårda matken. Men
upp igen, ny sats, och så följde åsnan i
skack-lorna jämte kärran över med en väldig skräll.

Vi hade inte kört många hundra meter,
förrän vi kommo till ett trångt pass: på högra sidan
en hård snödriva och på vänstra en uppkastad
och nu hårt tillfrusen jordvall, nästan lika hög
som kärrhjulen. Här fanns nu ej annan utväg
än att söka komma över vallen på vänstra sidan.
Men det gick icke på annat sätt än att spänna
ifrån djuren och häva över kärran, först ena
hjulet och så det andra. Härtill fingo vi hjälp med
den första kärran av några åsnedrivare, för vilka
vi spärrade vägen. De drevo dock sedan sina
åsnor ett stycke tillbaka och lyckades finna en
väg att komma förbi oss, och lämnade oss så
åt vårt öde. De sade, att de fröso s å om sjna
fötter, att de fruktade att de skulle förfrysa dem.
Och jag tvivlade ej på deras påstående.

För att få över min kärra var det inte nog
med att spänna ifrån djuren, utan vi måste oclc
lassa av de saker vi hade i den. När vi voro’
färdiga att börja häva över den, hade en oxkärra
hunnit upp oss, och det var nu samma kärra som

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1925/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free