Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man reser i Kina. En resa från Tatung till Hunyüan i norra Shansi. Av Cad Anderzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na gamla kinastövel, som lipade förfärligt. Han
hade inte tålt vid gårdagens hårda behandling i
snödrivorna. Till och med den sotiga kocken
tyckte, att jag kunde gärna skänka honom de
där gamla, fula stövlarna. Men jag ansåg, att
jag behövde dem själv att skyla mig med mot
kylan.
Den återstående delen av vägen in till staden
gick lyckligt och väl. Det var ett ovanligt tjockt
isinötäcke som låg på marken. Det tyckte nog
också an stackars råtta, som kommit ut på det
vida, vita snöfältet och förgäves sökte något hål
att komma ned igenom till den svarta jorden.
Ack, vad det skulle ha gått fint att åka i släde!
Men sådana fordon veta kineserna ej om. Snön
har här aldrig blivit så gammal, att den hunnit
låta dem känna behovet av eller lära dem
uppfinna dem.
Klockan 4 eftermiddag kom jag fram till
Hunyiian och fick ett hjärtligt mottagande ’ av
vännerna Classon och syster Elin Sandberg samt
eleverna i bibelskolan. Jag var så glad och
tacksam till Gud, att han bevarat mig från några
värre olyckor på denna svåra resa. Endast
armar och rygg kändes litet ömma efter allt
lyftande på kärrorna. Jag skulle ju ha kommit fram
dagen förut, men kom nu på söndagen i stället.
Jag kan knappast minnas, när jag sist företagit
någon resa på en söndag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
