Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Umgwenya. Av Ester Monson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan då med i skaran. De började känna sig
hemma, där de förut varit skygga, och närmade
sig med förtroende, när de sågo sin vita mor.
Snart började de ock vinnas för Gud.
Några hoppfulla minnen träda ock fram från
det närmast följande året och särskilt en stor-
mötesdag, då den ena flickan efter den andra,
reste sig upp och avlade sin bekännelse om att
vilja älska och tjäna Jesus. Då glänste glädjetå-
rar i Marta Thorells öga, när hon lutade sig mot
oss och viskade: »De äro mina elever i skolan
dessa, som jag hela tiden bedit för.» Den första
dopförrättningen hölls ock den dagen, fast det
endast var en ung man som kunde döpas.,.
Men minnena skifta och växla. Den dagen
kom, då vi med tårfyllda ögon fingo blicka ner
i en öppen grav, då malariafebern hade krävt sitt
offer, och ett högt pris fick betalas för Umgwenya
missionsstation. Då gick det ej utan djupaste
hjärtenöd att säga: »Det är värt, vad det kostar!»
Mer än en gång ha vi dock mötts igen vid gra-
ven och låtit dess tysta predikan gå oss till hjärtat,
dess maning att vara trogna intill döden, liksom
hon var.
Men »framåt!» är livets lösen. Ej ens vid gra-
var få vi dröja kvar. Framåt till nya sorger och
glädjeämnen, till ny kamp och seger! Många
minnen äro knutna vid Umgwenya; dyrbara stun-
der från våra tillfälliga besök här under de gångna
åren bland de livliga och känsliga shanganerna,
som äro så olika våra egna, sträva swazier.
Den, som det troddes, så rymligt tilltagna sam-
lingslokalen blev än en gång för liten. Under
svett och möda byggde då bröderna en ny, präk-
tig tegelkyrka, fast under tiden deras egna gräs-
hyddor blivit alltmera skröpliga, och hoppet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
