- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Åttonde årgången. 1926 /
75

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vittnesbörd av evangelister - Ett fältminne. Av Anna Lööf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade ropats in, ty man ville bereda dem tillfälle att
få höra. Ingen var frälst, men allt talade sitt
mäktiga språk om att ordet är levande och kraf-
tigt och hade gripit hjärtana.

Från byar längre bort kom snart bud: »Kan

ni ej komma till oss?» Där fanns hunger efter
ordet. Hindren måste övervinnas. Ett exempel.
I H—sjö gingo alla byns innevånare på mötet fyra
kvällar efter varandra. Nog somnade både två-
åringen och lillen, tills mor skulle gå hem; men
grannmor hjälpte till, och så gick det bra.

De gasila berättade med glädje om en tid, nu
över tjugu år sedan, när missionär Ehn besökt
trakten. Far och mor i Lugnvik ansågo nog
som en stor ära att bland sitt möblemang även
äga resorgeln, som använts vid gudstjänsterna i
Kina. Inte utan, än jag tyckte det var kärt att
slå an några ackord på den, när vi gästade det
kära hemmet, som verkligen gör skäl för sitt
namn Lugnvik. Stunderna där tillsammans med
familjen, såväl som när vi inbjödo grannarna till
möte, bevarar jag kvar i friskt minne. Frälsta
voro de ej, men så snälla och intresserade! Ja,
vi blevo så hemma, som vi skulle varit hos mor.

Så det sista minnet från jämtlandsbesöket. Ett
bönemöte. Där lågo två kvinnor gråtande och
bedjande. Den ena för första gången vid kor-
sets fot. Den andra en avfälling. Den sistnämn-
da säger: »Vi flyttade hit för sju år sedan. Då

var jag frälst. Men inga möten, inga trossyskon.»
Inför sådant fylles hjärtat av tack till Gud för1
vad vi äga, som fått tillfälle att få leva bland
Guds folk.

Tankarna ha så ofta gått till dessa bygder.
Vad månne Gud fick göra? Skola vi få möta
några själar hos Jesus en gång som vunna kärvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1926/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free