Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen och stjärnan. Av söndagsskolmissionär Gust. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna, anser han dock bäst att hålla dem i rock-
fickorna. Maj-Britt fick låna mors yllehalsduk
ovanpå sin mössa, så att båda klarade sig väl i
vinterkylan.
Om en halv timme finna vi dem utanför den
lilla affärens skyltfönster. Bland allt, som mötte
deras blickar, var en julgran med en stjärna i
toppen. Genast dök i Tores minne upp vad
lärarinnan talat om; kanske detta är en sådan
stjärna! Han drar mor i armen och viskar ä
hennes öra: »Köp en stjärna!» Även syster tyc-
ker detsamma.
Mor smålog, och med en hemlig blick åt tanten
innanför disken lägges ett lätet paket i korgen.
Äntligen har julafton kommit, far har hämtat
granen från skogen; då lämnar mor fram gåvan.
Häpnaden och glädjen blev stor vid åsynen av
stjärnan... Tore jublar högt: »Stjärnan! Nu
har vi fått den!»
Julens evangelium om Honom, som är den
klara morgonstjärnan, lästes; för dem var det en
verklighet: »Han är den morgonstjärna, Som
lysa kan och värna I mörker och i kval.»
Så fick då Tore visshet om vem som är stjärt
nan, den som leder ej bort men hem. Gåvan
och glädjen följer honom in i hans drömmarte
värld, han ropar högt: »Stjärnan är min;
den slocknar aldrig!»
Har du funnit stjärnan, funnit Jesus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
