Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Väckelse i Västmanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skall ge dig, som tolvmannen gjorde.» En
gammal självfrom man bad Gud bevara sig för
de vita djävlarna, såsom han kallade de
troende.
En trossyster, hustru till en folkskollärare i
Sala s:n, berättade mig 16 år därefter, att en
kvinna kom med stenar i sitt förkläde för att
stena mig, men hon ångrade sig och släppte
dem på landsvägen, sägande: »Det är likväl
synd om den stackarn!»
En lantbrukselev spottade mig i ansiktet den
ena kvällen; följande kväll bad han om förbön
och blev frälst. Han hade en troende moder.
»Och de förvillade skola varda kloka, och de
trotsiga skola emottaga undervisning.» Es. 29: 24.
En gammal predikant Engzell kom och
hälsade på mig i Stockholm 1880, då jag den
sommaren var sjömansmissionär där, och frågade mig,
om jag kom ihåg en man, som kastade mig
utför sin trappa i en av dessa socknar. Jag svarade:
»Det var i två hem de gjorde så.» Han
nämnde då en man i Enåkers socken. Denne,
man blev lagd på dödsbädden ett halvt år
därefter och väckt till besinning genom denna
gärning. Guds barn besökte honom i hans
själsbekymmer, och han förklarade: »Allting annat
kan jag få förlåtelse för, men icke för det att
jag kastade ut honom.» Emellertid kunde han
slutligen tro på förlåtelse även härför och skildes
hädan i stor frid.
I samband med det ovan anförda låta vi syster Hanna
Johansson, bekant från Facklan 1919, sid. 103, berätta ett
»Hjalmar Andersson-minne».
Vid en järnvägsstation på landet var en stor
skara människor samlade i väntan på tåget, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
