Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några verklighetsbilder från Kina. Av fru Jenny Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
F örbundsfacklan
uppe på taken. Kanske skola de sjungande
barnen få erfara något av vad en 12-årig flicka i
en annan by fick möta. Hon hade på ett möte
fått höra om den sanne Guden och att alla
andra gudar voro falska. Hon går hem. I sin iver
griper hon den stora lerguden och krossar den
mot det hårda stengolvet. Modern, som får höra
bullret, kommer inspringande. Förskräckt
plockar hon upp bitarna av deras husgud. Flickan
fick ej mer komma med till våra möten.
Vi gå till en annan by. Där mötas vi av en
ung kvinna, som med stor glädje hälsar oss
välkomna. Hennes ögon stråla av glädje och frid.
På våra frågor få vi veta, att hon varit fyra
månader i missionens skola i Tatungfu. Där hade
hon lärt att känna och älska Jesus. Visst hade
hon velat fortsätta i skolan. Men hennes
blivande svärmor, som var fiende till Jesus-läran,
tog henne därifrån. Sedan hon blivit gift, fick
hon lida mycket för sin tro. Nu var hon på
besök i föräldrahemmet. Idennes glädje var stor
över att hon skulle få vara med på några
dagars möten och få deltaga i sången om Jesus.
Då jag en tid därefter kom till samma by,
fanns ej den unga kvinnan på denna jord.
Modern omtalade, hur hennes dotter blivit allt
blekare. Hon vissnade som en bruten lilja. På
dödsbädden hade hon först känt det svårt att
lämna sina två små rara barn. Men till sist kundf
hon lämna dem i Guds omsorg. Då smärtorna
tilltogo, bad hon: "Far och mor, bed Jesus, att
Han snart kommer och hämtar mig heml Jag är
ej rädd för att dö". Snart kom hembudet. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
