Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen. Av evangelist Nils Rehnman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
F örbundsfacklan
få förlåtelse för min synd. Jag gick till mor och
bekände vad jag gjort, och hon försökte trösta
mig, så gott hon kunde. Under en rätt lång tid
efter denna erfarenhet fortsatte jag att, så snart
jag gjort något orätt, gå till mor och få förlåtelse.
Jag var i det fallet en sannskyldig laestadian.
Många fanns det inte på den tiden, som talade
något i andliga ämnen, och var det någon som
gjorde det, var detta i mina öron som den
ljuvaste musik.
Åren gingo, och fast jag kom bort och ut i
synden, fanns det alltid i mitt inre en djup
längtan efter Gud, tills jag vid nyårstiden 1897 fick
nåd att tillsammans med en ungdomskamrat
böja mig vid Försonarens kors och taga emot
nåd för allt.
Sedan Gud frälst mig, blev mitt första och
största böneämne: "Fräls, o Gud, min gamle
far!" — Bönesvaret kom inom ett halvår, och
glädjen blev överväldigande. Någon tid därefter
fick far hembud. Hur väl jag ännu minnes
dagen och platsen ute i skogen, där detta bud
nådde mig! Jag gick ett stycke bort från
arbetsplatsen, böjde mina knän vid en stubbe och bad:
"Gud, Du ser mig här. Jag är hemlös och
moderlös och har nu också blivit faderlös. Men Du
har lovat i ditt ord att ej lämna de dina
faderlösa. Tag hand om mig och min framtid!" Till
Guds ära får jag även vittna, att Han under de
trettioåtta år, som förflutit sedan dess, varit mer
för mig, än någon jordisk fader kunnat vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
