Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Flicka, stå upp!” Från Lina Sandells barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
F örbundsfacklan
"Nej, tack. Men vill Britta vara snäll taga
fram mina kläder."
"Hennes kläder! Vad säger hon? Vad skall
hon med dem till?"
"Jag skall taga dem på mig."
"Inte ska’ hon ligga med kläderna på i
sängen?"
"Nej, Britta, jag skall stiga upp ur sängen
och gå."
"Det går aldrig an. Då blir hon dödssjuk
igen. Och vad skulle prosten och prostinnan
säga, tror hon? Nej, det törs jag då alldeles inte
vara med om."
"Men, Britta lilla, gå efter kläderna ändå, är
hon så snäll."
Britta gick äntligen, men talade för sig själv
under tiden om barns egensinniga påhitt. Hade
det varit någon annan av barnen än Lina, så
hade hon då inte gjort henne till viljes, men
Lina var nu så snäll och förståndig. Och så var
hon ju sjuk, stackarn, så man kunde ju ej ha
hjärta att sätta sig emot henne.
Alltså kom hon med Linas kläder. Lina
darrade i varje lem, när hon steg ur bädden.
Hennes ben, som nu voro så ovana vid att gå och
stå, sviktade och ville ej bära henne. Men hon
upprepade för sig själv orden: "Flicka, jag
säger dig, stå upp." "Herre, har Du sagt så till
mig, då måste Du också räcka mig Din hand,
så att jag kan gå och stå."
Medan Britta hjälpte Lina med påklädandet,
undrade hon gång på gång, vad detta
egentligen skulle tjäna till och huru det skulle sluta.
"Det slutar nog väl, skall Britta få se. Frukta
icke, allenast tro!"
Dessa ord, som Jesus sagt till flickans fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
