Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om redbarhet och samvetsgrannhet hos de kristna. Av Andreas Fernholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ted.lfcLth.et ock
5&mvet5-jtannhet ho5 de Itiltna.
Av Andras Fernholm *
Att det redan på den apostoliska tiden var fara
för de kristna att bliva indragna i världens
svekfullhet och oredlighet, det se vi av de innerliga
och närgående förmaningar mot sådant, vilka
innehållas i apostlarnas brev. Så bjuder Petrus
Guds ”utkorade främlingar” att bortlägga ”allt
svek” jämte annat ont och syndigt väsende (1
Petr. 2:1). Och Paulus förmanar dem, som i
Rom voro kallade att tillhöra Jesus Kristus, och
som han benämner ”Guds älskade, kallade och
heliga”, att de skulle giva åt alla, vad de voro
dem skyldiga (Rom 13:7). Till de troende i
Korint säger han, påtagligen med djup smärta: ”1
gören orätt och skada, och det mot bröder” (1
Kor. 6:8), och sina ”kära bröder” i Tessalonika
lägger han på hjärtat bland annat, atfingen skall
förtrycka eller svika sin broder i någon handel;
”ty Herren är hämnaren”, säger han, ”över allt
detta” (1 Tess. 4:6).
Vi veta även, huru det i vår tid ej sällan
klagas över bristande redbarhet hos dem, som
bekänna sig vara Guds barn, och det är ingalunda
ovanligt att höra det påståendet göras, att
världens barn äro mycket redbarare att hava att skaffa
med än de kristna. Ofta sakna sådana yttranden
* Författaren till sången: ”Det är saligt på Jesus få tro.” Död 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
