Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patron Larsson och hans dräng. Av J. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans ord, var min själ frälst; jag var född på
nytt.
Se där, älskade föräldrar, den förändring, som
försiggått med mig. Nu är jag den lyckligaste
människa på jorden. Endast en sorg tynger mig,
att icke mina föräldrar och min syster ännu äro
frälsta. Nu förstår jag även, varför Petter där
hemma ville bedja för pappa. Tusen gånger
större anledning har dock jag att bedja för eder
alla, vilket jag även gör.
Eder varmt tillgivne
Gotthard.”
Långt innan fru Larsson slutat läsningen av
brevet, hade stora tårar sakta runnit nedför
hennes kinder; men ju mera hon läste, desto större
och ymnigare blevo de. Till sist brast hon i gråt.
Anna, som över moderns axel även läst brevet,
tog det nu för att ännu en gång genomläsa dess
märkliga innehåll.
Patronen, som otåligt avbidade, vad hans
hustru skulle hava att säga till allt detta,
respekterade likväl hennes tårar och frågade först
då, när hon något lugnat sig, om det var över
sonens olycka hon grät.
Vad skulle hon svara? Hon förstod, att
hennes man önskade ett ”ja”, fast hennes hjärta och
samvete ropade inom henne ett ”nej”, så högt,
att hon tyckte hela världen kunnat höra det. Hon
anade även, att hon nu befann sig vid en
skiljoväg, där det gällde att bekänna eller förneka
H erren, den Herre, som hon ännu ej i anda och
sanning trodde på men dock längtade efter. På
endast några få ögonblick utkämpades inom
henne en strid av evighetsbetydelse. Hurudan
skulle utgången bliva, då hon ännu tvekade?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
