Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patron Larsson och hans dräng. Av J. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nu, mitt barn, är jag frälst. Huru enkelt det
är, blott man får syn på Herren!”
Den eljest så förståndiga Anna förstod av allt
detta ingenting, men det gjorde henne i alla fall
gott att se sin moder glad igen. Samma dag skrev
hon ett långt brev till sin broder och berättade,
vad som tilldragit sig. Hon överhopade honom
dessutom med sådana frågor, som endast ett
sökande och bedrövat hjärta kan göra. Så fort sig
göra lät besvarade Gotthard brevet och uttryckte
sin jublande tacksamhet till Gud över moderns
frälsning. Annas hjärta frågade likväl ännu:
”Vad skall jag göra, att jag måtte varda frälst?”
vadan hon skrev å nyo. På så sätt vart
brevväxlingen dem emellan livligare än någonsin och
fortsattes med samma iver, tills Anna äntligen
erhöll svar på själens alla frågor av Honom, som
säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Den
till mig kommer kastar jag icke ut.”
Då Larsson erhöll kännedom om den förän*
dring, hans hustru undergått, blev han ännu
mera dyster. Det föreföll honom, som om hans
maka blivit tagen ifrån honom, fast hon nu med
större kärlek än tillförene ägnade sin man all den
omsorg hennes hjärta var mäktigt. Men ännu
svårare blev det, då även Anna en dag helt
öppet sade honom, att hon lämnat sitt hjärta åt
Herren Jesus. Ifrån den stunden kände han sig
som en främling i sitt eget hem. Han slöt sig
alltmer inom sig själv och blev otillgängligare än
någonsin. Han upphörde att gå i kyrkan.
Varför? Det visste han ej rätt själv, men hans tro
på kyrkans rena lära hade erhållit en svår stöt
den där gången han samtalade med
kyrkoherden. Hans egen vanmakt gentemot den andliga
rörelsen nästan skrämde honom. Allt ramlade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
