Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För våra yngre läsare - Vid morgonens port. Av Mathilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Välkommen, lilla ärlan!”
Ärlan nickade fint och förnämt och flög upp
på den höga gärdesgården, som omgav den lilla
täppan. Solveig försökte att klättra upp på
gärdesgården för att intaga samma ställning som
den lilla fågeln. Till sist lyckades hon, men då
hade fågeln tagit sin tillflykt till det stora
körsbärsträdet.
Från det lilla gavelfönstret hade mor Klara
följt den lillas livliga rörelser, under det hon sade
för sig själv: ”Vad skall det bli av detta barn,
som är så ostyrigt?” Sedan gick hon ut, och
under det hon tog och satte ner barnet, sade hon:
”Min lilla yrhätta ska inte flyga högre än ving*
arna bär.”
Den lilla såg in i sin moders ögon och sade:
”Mor, ack, om jag kunde flyga så högt som
den lilla ärlan!”
Modern log och sade:
”Vänta, mitt barn, tills du får vingar!”
När modern gått in, sprang den lilla med
bevingade steg ut i hagen. Hon påminde om den
lilla bäcken där ute, som yster och lekande ilade
fram mellan tuvor och stenar och kastade
glittrande stänk över de vita sipporna, där de stodo
och nego på sina små tuvor.
Mitt i hagen reste sig ett skogbeväxt litet berg,
och på dess sluttning hade barnen sina
lekstugor. Berget var belagt med den finaste matta av
gräs och mossa, i färgrikt blomstermönster. Icke
ens kung Salomo ägde en så fin matta i sina
gemak. Lilla Solveig kunde sitta långa stunder
och beundra den och strök med handen
smekande över dess blomster. Hon visste, vem som
vävt den. Den store Mästaren — Honom kände
hon. Han bodde där uppe i de ljusa, sköna him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
